14 januari 2010
Jag läste någonstans att hemligheten bakom att nå sina mål är att hålla dom hemliga. Helt enkelt att inte berätta om dom för ens sina närmaste. Det stog att om man berättade om sina mål så hade man tagit ett steg på vägen och skulle känna sig "nöjd" med det och därför inte anstränga sig lika mycket...
Att man blir mer självständig förstår jag. Men hur skulle man kunna känna sig nöjd efter att ha berättat om sina mål och sen inte fullfölja dom? det hade jag känt mer som en besvikelse än en tillfredställelse.
Jag berättar ofta om mina planer till vännerna, ibland får man positiv feedback och ibland negativ. Får man positiva kommentarer om det så blir man glad och längtar efter att få fullfölja dom. Men om man får negativ är det nästan en större knuff, en "Nu ska jag bevisa att jag kan!"-knuff.
Det är där jag befinner mig nu.
Jag har en plan och jag ska bevisa att jag kan.
Att man blir mer självständig förstår jag. Men hur skulle man kunna känna sig nöjd efter att ha berättat om sina mål och sen inte fullfölja dom? det hade jag känt mer som en besvikelse än en tillfredställelse.
Jag berättar ofta om mina planer till vännerna, ibland får man positiv feedback och ibland negativ. Får man positiva kommentarer om det så blir man glad och längtar efter att få fullfölja dom. Men om man får negativ är det nästan en större knuff, en "Nu ska jag bevisa att jag kan!"-knuff.
Det är där jag befinner mig nu.
Jag har en plan och jag ska bevisa att jag kan.
Kommentarer
Trackback
