tankar om värderingar...
Idag snubblade jag in på en hemsida med bröllopsklänningar. Axelbandslösa, v-ringade, snörade... knälånga, utsvängda, tajta... alla kritvita. Det förde tankarna in på: måste man vara traditionell? jag skulle mycket hellre ha en gräddvit klänning och gifta mig utomhus (bland blommande körsbärsträd, i en vinterträdgård eller under fallande höstlöv) än i en instängd kyrka.
Att hela tiden behöva vara traditionell bara för att det är så man är uppfostrad är lite irriterande. Vid en viss tidpunkt måste man börja leva efter sina egna värderingar och livsfilosofi, dock med en viss respekt för äldre generationer.
Ändring av traditionella bröllop, fester, tatueringar, "oäktingar", adoptering, konvertering... hur långt kan man gå utan att bli utfryst av sin egen familj?
Att hela tiden behöva vara traditionell bara för att det är så man är uppfostrad är lite irriterande. Vid en viss tidpunkt måste man börja leva efter sina egna värderingar och livsfilosofi, dock med en viss respekt för äldre generationer.
Ändring av traditionella bröllop, fester, tatueringar, "oäktingar", adoptering, konvertering... hur långt kan man gå utan att bli utfryst av sin egen familj?
Kommentarer
Trackback
