Massa nytt!

Ny kurs, ny skola, ny nation, nytt gym, (nytt jobb), ny plan, nytt ryck och en ny blogg.

http://strawsome.blogg.se/sara

Jag har lovat förändring, och den kom tillslut. För att inte ta bort det gamla när man påbörjar något nytt så har jag kvar den här, även om all uppdatering kommer ske i underbloggen.

Vi ses i "Sara"!

14 januari 2010

Jag läste någonstans att hemligheten bakom att nå sina mål är att hålla dom hemliga. Helt enkelt att inte berätta om dom för ens sina närmaste. Det stog att om man berättade om sina mål så hade man tagit ett steg på vägen och skulle känna sig "nöjd" med det och därför inte anstränga sig lika mycket...

Att man blir mer självständig förstår jag. Men hur skulle man kunna känna sig nöjd efter att ha berättat om sina mål och sen inte fullfölja dom? det hade jag känt mer som en besvikelse än en tillfredställelse.

Jag berättar ofta om mina planer till vännerna, ibland får man positiv feedback och ibland negativ. Får man positiva kommentarer om det så blir man glad och längtar efter att få fullfölja dom. Men om man får negativ är det nästan en större knuff, en "Nu ska jag bevisa att jag kan!"-knuff.

Det är där jag befinner mig nu.
Jag har en plan och jag ska bevisa att jag kan.

091231

Att starta år 2010 med ett tomt blad blir tydligen svårare än jag trodde. Man skulle vilja se det nya året som ett nytt kapitel, en ny start, en chans till förändring/förbättring. Även om det egentligen inte borde behövas ett årsskifte för att detta ska bli möjligt, är det gärna så man ser på det. Man vill ha något konkret datum att gå efter, anpassa sig till, se tillbaka på och jämföra hur läget är idag. 2009 har jag haft tre stora nystarter och jag vet inte hur många små. Dom stora var: 1 januari, min 20års dag och första dagen på den nya kursen. Man tänker "nya människor, nya upplevelser och nya erfarenheter" och detta slår ju oftast in. Men en såkallad "nystart" ger förhoppningar och förväntningar, och om dessa inte uppfylls så blir man besviken och väntar därefter på en NY nystart. Då är frågan: Hur många nystarter ska egentligen behövas för att livet ska gå igång?

Man kommer ju visserligen ha nystarter hela livet, man utbildar sig, skaffar jobb, gifter sig, skaffar barn, reser och provar på nya saker. Men dessa skulle jag vilja kalla "påbyggande nystarter". Jämfört med ett nytt år som man gärna tänker på som "låt oss nu lämna det gamla bakom oss och blicka framåt". Det förväntas nya nyårs-löften och förbättring till dom kommande 365 dagarna. 

Men att varje år ha en världsomfattande synpunkt efter sig om att "Ett nytt år är en ny start" blir för påfrestande. Visst, jag har löften till mig själv, men dom ändras inte varje 1 januari. Därför struntar jag i nyårslöften. Och nyår är bara en dag som vilken annan på året. Det skjuts lite mer fyrvärkerier och man firar att man överlevt ännu ett år. Men mer än en trevlig dag med mina närmaste är det inte.


Till alla er som fortfarande ser på det nya året som något mer än byte av siffror, hälsar jag er ett gott nytt år!

Jag fick mandeln.

Sill, revben och gröt vi ätit har:
jag, systrarna, farfar, mor och far.


I ett övertrött huvud:

091216, 03.00
 
Det är ljust, klockan är tre. Tre på dagen eller natten? Jag ligger i sängen, det betyder nog natt. Men hur kommer det sig att det är ljust? Och varför är himmeln gul? Om inte -solen störtar ner på jorden! Undra hur det känns när man träffas av solen... Eller, undra hur nära solen man kan va utan att man smälter. Så det är såhär sekunderna innan man dör känns? hm. det känns inget. Vad vill jag göra mina sista sekunder? spelar det någon roll när alla ändå dör?
tänk, tänk, tänk...

vänta! himmeln är gul för det ligger snö ute! solen kan inte vara så nära, för snön är ju kvar!

Nu kan jag sova, godnatt.

091210

"Nu ska jag ta tag i allt" är något jag kommer på mig med att säga väldigt ofta. Men nu är det verkligen dags att lyssna till sina egna råd.

En av sakerna som ska ta tags i är bloggen, dvs både utseendet och innehållet. (Även om innehållet inte är min största prioritet nu) för som ni vet så skaffade jag den för att testa mina webdesign-kunskaper i praktiken. Det som jag märkt av på senare tid är dock att mina webdesign-kunskaper och bloggens kodprogram inte går ihop. Just nu jobbar vi bara i dreamweaver, macromedia och ps i skolan, så alla mina kodnings-skills har flygit ut genom fönstret.

Både utseende -och innehållsmässigt är denna bloggen därför fortfarande i nybörjar-status. Får se om jag i framtiden startar om helt på en ny blogg eller om jag fortsätter här.

Tränar upp mina skills i alla fall och utlovar förbättring!


Nya jobbet, 091123

Första dagen på nya jobbet: Säljare/Konsult för EMG (European Marketing Group). Är sjukt nöjd att jag fixade det här på egen hand. Intervjuades och dom ville ha mig. Mig, framför dom andra. Nu är jag ensam tjej på kontoret i Lund, och heltidsanställd.

Jag är stolt över mitt jobb och nöjd med det. Ändå kan inte några av mina närmaste låta bli att hacka ner på det. Att folk är nyfikna o frågar är ju bara trevligt. Men när frågorna förvandlas till snäsiga kommentarer med negativt ursprung blir man lite tagen på sängen. Jovisst, det är inte världens bästa jobb, men vem har sitt drömjobb vid 20år? Kan dom inte bara vara glada för min skull och önska mig lycka till (utan ironisk betoning...)?

091122

Tittade på The butterfly effect här om dagen och kunde inte undvika att bli tagen av hela storyn. Jag är väldigt fasinerad över minnesluckor i sig, så det här med att förstå hur minnet fungerar och försöka ändra på det fångade mig. Beroende på hur han minns (och fyller i) sina minnesluckor ändras hela tillvaron. Genom att utforska hjärnans funktioner lär han sig att använda dom till sin fördel. Jag är helt klart fasinerad.


The butterfly effect

Paradiset

Jag tog en tur till paradiset i lördags. Vi körde igenom himmelriket påvägen dit. Solen sken på dom gulröda höstlöven och vattnet i sjöarna skimmrade till av dom lugna vindarna. Inte undra på att alla flyttar till paradiset på hösten. Farmor, Mormor och Morfar bor redan där. Och nu gör stugan det med.
  vinkar hejdå
Påvägen hem var allting mörkt och dystert.


baby, you've hurt me.

Vi kan prata om det...
Men tro inte att det blir okej bara sådär. Du sårade mig men jag orkar inte bry mig mer. Du får en chans, så säg vad du vill så du inte ångrar något.

Jag har varit väldigt förvirrad på sistone och det är dels på grund av dig. Du gör det inte lätt för mig.

Jag är helt ärlig mot dig, nu är det din tur att göra ett val.

Kommer vi kunna gå framåt härifrån? du verkar bara vilja vända och gå tillbaka, så när jag går framåt kommer våra vägar skiljas... 

Visst, det var bra som det var. Men nu har tåget gått och frågan är om jag är på det och du står kvar på perrongen?

___________________
Duffy-Warwick Avenue


091024

Nu var det nästan exakt en månad sen jag uppdaterade min blogg. Förlåt, förlåt kära läsare! ^^

Det har varit Boelspex, fotografering på Östgötas Bal, webdesign-föreläsningar, jobb på Krischans Pub med mera. Fullt upp vill säga!

Men efter lite knep- och knåpande idag har jag fått ihop en ny design i alla fall, hoppas ni gillar den:)

Ska bli skärpning med skrivandet också! så håll utkik =)

puss & kram
Sara


bild på hur designen såg ut sist (när jag ville ha höstfärger).


tankar om värderingar...

Idag snubblade jag in på en hemsida med bröllopsklänningar. Axelbandslösa, v-ringade, snörade... knälånga, utsvängda, tajta... alla kritvita. Det förde tankarna in på: måste man vara traditionell? jag skulle mycket hellre ha en gräddvit klänning och gifta mig utomhus (bland blommande körsbärsträd, i en vinterträdgård eller under fallande höstlöv) än i en instängd kyrka. 

Att hela tiden behöva vara traditionell bara för att det är så man är uppfostrad är lite irriterande. Vid en viss tidpunkt måste man börja leva efter sina egna värderingar och livsfilosofi, dock med en viss respekt för äldre generationer.

Ändring av traditionella bröllop, fester, tatueringar, "oäktingar", adoptering, konvertering... hur långt kan man gå utan att bli utfryst av sin egen familj?  

Nytt utseende!

Kursen i Webdesign har precis satt igång och jag känner mig väldigt manad att testa på mina gamla kunskaper och se om jag kommer ihåg något. Så innan det nya utseendet blir fastställt ska jag prova på lite. Därför kommer det ett tag fram över bytas lite då och då. Snälla skratta inte, är fortfarande nybörjare på det här ^^. Däremot är ni mer än välkomna att komma med färg -och andra roliga förändrings-förslag!

Enyoj! (men inget skrattande eller fnittrande!)


Letar fel

Du verkar perfekt.
Hon letar fel hos dig.

Hon är osäker på sig själv.

Hon testar dig.
Du är för bra för henne.

Ni har bara ytlig kunskap om varandra.

Men du är underbar.
Och hon letar fel.


Splittrad med otalade ord...

En del av mig vill straffa dig för vad du gjorde mot oss: vill skrika och slå dig medan alla sanningar kommer ut. Sånt som cirkulerar i mitt huvud men aldrig kommit ut i talform. Det finns för många otalade ord, jag måste rensa för att få plats med nya. 

En annan del kan inte förmå sig att lägga skulden på dig: tycker synd om dig. Det var trots allt inte bara ditt fel, vi var två om det här. Om de otalade orden kommer fram kanske du får lida mer än du klarar av. Jag bryr mig fortfarande om dig.

Du går redan igenom förvrirring, ånger och frustration. Vem vet vad mina otalade ord skulle kunna göra med dig?



 

Om

Min profilbild

Sara

RSS 2.0